Hur drabbas man?
Som barn är det vanligt att man tror att man är ensam om att ha det så här i familjen.
Det är något man sällan pratar med andra om, vilket gör att man lätt kan känna sig ensam och annorlunda, fast man inte är det.
Naturliga sätt att reagera på när man är barn och upplevt våld i hemmet är att man kan;
- bli lättskrämd och orolig
- få ont i huvudet och ont i magen
- få svårt att somna och sova själv
- få mardrömmar
- lätt bli arg och ”bråkig” utan att förstå varför
- få flashbacks – d v s återkommande ”minnesfilmer” av det skrämmande man varit med om
- svårt att sitta stilla och koncentrera sig i skolan
- bli upptagen av att titta på och prata om våld
- undvika allt som har med våld att göra
- vilja dra sig undan kontakt med andra barn
Som förälder är det vanligt att känna skuld och skam för det man själv varit utsatt för men också för vad barnen fått vara med om. Detta trots att man inte är den som utövat våldet.
Det är vanligt att man som vuxen får allvarliga psykosomatiska symtom av att ha varit utsatt för våld i hemmet.
Föräldraskapet blir ofta påverkat och man kan behöva hjälp med att;
- återta föräldrarollen
- återupprätta gränser
- skapa trygghet
- förmedla hopp
